NÄRHET RÄCKER LÅNGT BORTOM SPRÅKET

- Ibland skriker dom saker som jag inte förstår, säger hon. Och så kan dom vifta ilsket med armarna och bli arga när jag inte fattar vad dom vill.
- Så, vad gör du vid sådana tillfällen? undrar jag.
- I början blev jag ledsen över att jag kanske inte förstår språket så bra. Men efter ett tag lärde jag mig att att det inte alltid är det viktigaste vad som sägs. Utan hur man gör. Nu för tiden vet jag vilka gamla som blir frustrerade och arga över något, så då sätter jag mig bara nära, nära intill -så här - och säger att jag lyssnar.
- Hjälper det i sådana situationer?undrar jag vidare.
- Ja, oftast, svarar hon. När jag stannar kvar tills det blir lugnt och själv bara sitter tyst och nära så brukar pratet komma lättare. Vi förstår varandra bra känslomässigt, med respekt. Sedan kan vi kanske prata. Det får ta den tid det tar.

Det är avstämning tillsammans med undersköterskor på praktik inom äldrevården. Varierade erfarenheter redovisas och vi reflekterar tillsammans över förhållningssätt människor emellan - oavsett levnadsbakgrund.

Ett givande, samtal med öppna perspektiv som kanske kan passa in i det sociala omsorgssystemet, befolkat av våra närhetsberoende gamla.

 

Kommentera gärna: