TANKAR I TIDEN

Kommunikation  Trygghet  Delaktighet

Nu går det undan!

Tiden är knapp och uppgifterna många. Inte minst när man ska hålla reda på två olika verkligheter samtidigt - den  rent fysiska och den nätbaserade. En del är sant i båda verkligheterna medan annat kan vara falskt. Sådant tar tid att reda ut för den alltmer digitaliserade människan. 


Men det finns ju fortfrande de som knappt hänger med i den fysiska verkligheten, än mindre - eller nästan inte alls - i den digitala. Det är våra gamla, de som ändå inte hör framtiden till. På det sättet. Som procucenter och nätshoppande konsumenter.  De som tros nöja sig med fjärrkontrollen till tevens kanaler, i bästa fall fyra stycken.

När den produktiva generationen ilar genom tidszoner sitter de gamla still. Eller ligger. Eller vankar försiktigt av rädsla för att falla.  Medan den produktiva generationen har fullt upp med tangentbord, appar och skärmar för både sig själva och sina småttingar (den framtida digitaliserade generationen) finns de fortfaramnde där i den fysiska världen - de gamla.  De som bär på hudminnen, om än avtrubbade till andra sinnen, de som vet att berätta i långsamt tempo, de som frågar om och om igen.  De som inte har slutat att längta på bekräftelse så gamla de är.

När barnbarnsbarnen tyr sig till skärm och hörlurar i glädje och sorg, i nyfikenhet och  med skvaller, finns de fortfarande kvar, de gamla, och väntar på det lika gamla sättet att umgås.  I bråttomvärlden är det svårt att störa, att kräva...  I bråttomvärlden är det kravfyllt att hinna med för dem som skulle kunna ge. Om det bara fanns tid, om de bara hade lust. 


Men utvecklingen går ju famåt, sägs det.

Kommentera gärna: